Metallica -86

Det spelar ingen roll hur många skivor vi köper, hur många slitna cd-fodral vi släpar hem från biblioteket, eller hur många konserter vi ser på tv. Musik upplevs nämligen bäst på plats, live.
Jag sitter på min stol och gungar till en inspelning av Fredriksson,Kullhammar & Zetterberg - trioskivan "Gyldene Tider vol.3" (fullkomligt strålande skivtitel och tillika en effektiv känga till Per.G! Mer sånt.)
Problemet med bra liveinspelningar är bara att jag vill kunna vara på plats. Jag behöver vara där och känna basens pulserande sensträngar, trummisens köttiga sväng och saxofonistens räkor. Även om liveskivor återger fragment av hur svettigt det var när det väl begav sig är det ingenting i jämförelse med verkligheten. Ute i verkligheten kan vi aldrig trycka på paus, spola eller för den delen höja eller sänka volymen. Här bjuds vi istället på den äkta, ocensurerade versionen av musik. Inget snack om den saken.
Den skäggige film/tv -krönikören Orvar Säfström (fd. sångare i metalbandet Entombed) fick en gång frågan vilket som var hans starkaste konsertminne. Han kliade sig i skägget, såg in i kameran och svarade "Metallica -86". Med tanke på att jag var tre år 1986 var jag inte på plats den aktuella konserten. Jag har heller aldrig gillat metallicas musik, men vad spelar det för roll egentligen? Musik är personligt, subjektivt. Alla har vi vårt eget "Metallica-86".