Lördagsbetraktelse

Jag sitter på en kontorsstol av äldre modell. Takfläkten surrar, dörrar öppnas och människor gör sig redo för kvällen. I baren sitter en man. Hans skakiga hand lyfter glas efter glas. Öl efter öl. Ingen frågar hur han mår.

In genom hotellets entré ramlar några gaphalsiga fotbollsfans som på oidentifierbar svenska ber mig beställa 22 taxibilar åt dem. Hos taxibolaget skrattar man i luren och frågar sen; - 22 bilar? Är du säker?. -Ja!, utbrister jag och lägger på luren. Minuten senare töms hotellet på fans samtidigt som kvällens tredje kaffekopp är ett faktum. Jag läser en bok. Lyssnar på radio. Några tyskar fylls av lycka när de märker att jag kan deras språk. "Wunderbar!!!, säger de, varpå jag sedan lyckas sälja halva mitt godislager, som tyskarna sedan vänligt skänker tillbaka till mig på grund av min fina tyska. (Underbara människor)
Jag gillar mitt arbete. Jag erbjuder ju faktiskt människor ett hem. Det är fantastiskt. Alla är främlingar, men välkomna att bo hos mig. Jag öppnar min dörr (ej Tommy Nilsson-paralell), checkar in och.. "tada!" - allt är fixat. Om mitt humör är rätt kanske jag även sjunger en sång innan kvällen är slut, man vet aldrig. Spännande va?