Gränsen

Vid spårvagnsstationen Gamlestadstorget finns en gräns. Allting som händer efter den gränsen händer i förorten, bortom innerstadens fasad. Gränsen har ingen mur, kravallstaket eller taggtråd, utan ritas upp av oss människor. Vi som väljer att kliva av, byta spårvagn för att slippa förortens käftar. Vi som går hem till våra uppvärmda lägenheter, handlar mat för en förmögenhet och som sedan glömmer bort att källsortera våra sopor. Vi bor ju trots allt innanför gränsen.

Som av en slump blev jag vid ett tillfälle kvarsittande på spårvagnen. Gränsen passerades. Jag hamnade tillsist i Hjällbo och andelen svenskfödda lyste med sin frånvaro. Jag var i minoritet, en "annan", men det gjorde mig inget. Jag började småprata med tjejen intill som berättade att hon hela sitt liv drömt om att bli advokat, och om tre månader var hon äntligen färdigutbildad, redo att försörja sin mamma, pappa och övriga familj - fem personer. Alla arbetslösa.

För några månader sedan åkte jag taxi. Föraren var invandrare, hade dubbel akademisk examen i sitt hemland och jobbade sedan 8 år som taxiförare. Han vill mer, men det går inte. Han kan mer, men han får inte. Han har fel efternamn. Fel urspung. Han bor utanför gränsen.