En som stretar emot

Jag inbillar mig att vi människor har ett fritt val.
Att vi står inför ändlösa beslut som är våra egna.
Men så sitter vi där igen, framför TV:n. Framför eländet.
Varför vi sitter där egentligen?
Och vad tittar vi på?
Alla vet. Schlager.

Eller rättare sagt, ni tittar. Jag kommer nämligen att ta mitt moraliska ansvar.
Sjunka ner i den skönaste av soffor och avnjuta den bästa av musikjournalistik.
Fredrik Strage skriver nämligen bra. Nästan för bra.
Han kryper under skinnet på musiken. Får musiker att säga mer än dom kanske borde.
Får mig, en fattig student att glömma all min kurslitteratur. Men det är kul. Jag njuter.
Just hans böcker behövs en mars-ruggig vårdag i Götet, för visst är det väl vår nu?

Ett industrigrått Tyskland hade nämligen vår för flera månader sen. Jag bodde där då.
Nu går jag och väntar på att Göteborg ska le mot mig igen.
Blomma ut i sann "goa-gubbar"-anda och blotta vårsolens strålar.
Så Göteborg, vad väntar du på?
Jag är otålig.

/Johan