Hemma i Sundsvall skiner solen även om den mest kikar fram mellan molnen då och då. Göteborgs regniga fasad har bytts mot ett norrland som välkomnar med öppna armar. Igår kom jag vi äntligen fram med tåget, Kicki och jag. Resan pågick i fjorton timmar. En liten reglering i flygbolagets regler adderade plötsligt tio timmars restid. Men det gick bra. Vi hade ju varandra. På Arlanda passade vi på att vandra runt i utrikesterminalen. Incheckningarna var i full gång, och vi lekte med tanken att ta ett spontanflyg till Moskva, eller kanske New York. Men det fick bli Sundsvall trots allt. Kära gamla Sundsvall eller Sönndsvall som man säger här i trakten.
Jag försöker vända tillbaka dygnet efter tio nätters portierjänst. Det ska bli så skönt att få leva med dagsljuset igen. Slippa gå och lägga sig när morgonen kommit, och kunna ta en kväll framför den sprakande brasan. Stugan väntar. Imorgon bär det av.
Ovan syns en bild på mig och mamma. Back in those days hade jag endast uppnått den respektabla åldern sju månader. Det är svårt att tänka sig att man varit en sån liten palt. Suttit i sina plyschkläder i mammas famn.
Kanske ska se om jag får på mig min gamla sparkdräkt igen.
2 kommentarer:
Vilken mardrömsresa - 14 f-ing timmar... Jag kom också fram igår, efter 7 timmar på tåget, och jag hatar SJ lika passionerat som vanligt...
Jag tror du ska hålla dig borta från plyschoverallen, kan sitta liiiiiite trångt här och där :-P
Ha det så trevligt i stugan; och se till att det är sol när tåget passerar Sundsvall i morgon.
/J
Ja, SJ ligger inte högt på min innelista just nu. Snarare i botten på den mindre åtråvärda listan. usch vilket företag!
Jag hoppas Sundsvall visar sig ifrån sin finaste sida imorn när du passerar. Håller mina tummar boy. Ha det bra i norr! Vi kan väl höras nåt. Ciao. /J
Skicka en kommentar