Sundsvall Dragons

Ända sedan jag lade min sportkarriär på hyllan har jag levt i tron om att sport bara är sport, och att en förlust inte behöver betyda jordens undergång. Jag har till och med retat upp folk som inte förstått hur jag kunnat ställa mig så otroligt likgiltig till Sveriges resultat i olika mästerskap. Jag har stängt av tv:n, bryggt lite kaffe och konstaterat att sport är just..sport. Ingeting att gräma sig över. En rätt skön inställning när man tänker efter. Men så igår, under en basketmatch på tv förändrades allt.
Mitt hemmalag, Sundsvalls stolhet - Sundsvall Dragons, som under hela säsongen fullkomligt dominerat basketligan stod nu i underläge i finalserien mot Solna. Dragons hade redan trots sin favoritstatus förlorat de två första finalmatcherna. Man var nu tvungna att vinna för att Solna inte skulle knipa SM-guldet. Innan finalen var alla överens: Sundsvall skulle ta SM-guld. Allt annat var otänkbart. Jag kände mig lugn, men redan efter två matcher såg det alltså mörkt ut. Sveriges tidningar började skriva artiklar om att Dragons som aldrig vunnit basketligan och utan vinnartradition inte skulle klara presssen. När tredje matchen var slut var sorgen ett faktum. Dragons, årets stjärnlag hade besegrats. Sundsvall hade än en gång snuvats på guldet, och dessutom av ett Stockholmslag!!

Mina känslor efter förlusten var äkta. Jag kan inte minnas att jag någonsin kännt mig så nere på grund av sport. Sport är ju som sagt bara..sport. Men jag struntar i hockey, jag ignorerar fotboll, jag väljer basket, jag väljer Sundsvall Dragons. Jag älskar er!, se nu till att vinna ligan nästa år.