Hur mår du?

I huset för framtida lärare - pedagogen, läser vi studenter böcker om pedagogik. Väldigt logiskt egentligen, inga konstigheter. Men lärarutbildningen får nästan dagligen kritik i media om hur dålig den är. Hur vi studenter inte förbereds tillräckligt bra för att arbeta som lärare. Jag kan hålla med om att kritiken är väl hård ibland även om mycket oroar mig. Jag blir mörkrädd när jag märker att min egen seminarielärare, professor i pedagogik, inte ens kan leda en diskussion i klassrummet. Endast ett par av oss kommer till tals under tre timmar. Jag försöker intala mig själv att han är professor i "teorin" och att praktiken är en helt annan sak, men borde man inte kunna ställa praktiska krav på en professor? I jämförelse skulle man kunna ta en professor i t.ex. kontrabas. Hur skulle hans elever reagera om han inte kunde spela en endaste ton på instrumentet, utan bara prata om det. Bisarr tanke egentligen.


Men då och då dyker det upp ljusglimtar i lärarutbildningen. En av böckerna jag läser nu tar upp hur vi människor anpassar vårt språk socialt. T.e.x. frågan "Hur mår du?" blir väldigt märklig om den ställs mitt i ett samtal tillskillnad mot när den ställs för att bara kolla läget när man träffar någon. För att överföra teori till praktik testade jag idag på både flickvän och några kompisar. Efter några minuters samtal slängde jag plötsligt ur mig.. "Hur mår du?", och alla tre blev naturligtvis väldigt överumplade av min fråga, nästan som om något var fel på dom. Ställer man samma fråga direkt när man träffas är det "socialt okej" och svaret blir garanterat "Jodå, bra och du?" Testa själva!


Nu väntar en lång natt på hotellet. Jag gör mitt första pass som nattportier sedan jag kom hem från Tyskland. Passar på att önska alla en god natt nu innan jag går till jobbet.