Fiasko? Nej, verklighet.

Det är dagen efter finalen och alla svenska schlagerfans står med brallorna nerdragna. Media har återigen lurat dom alla. Jag själv njuter av det faktum att plastikoperationer eller glittriga klänningar inte verkar hjälpa särskillt mycket. En veckolång bevakning har dagligen rapporterat om Sveriges goda chanser och hur fantastiska vi är. Men efter i finalen igår, som jag förövrigt inte såg föränn de sista fem minuterna, kan vi bara konstatera att det inte riktigt blev som flera miljoner svenskar trodde.

"Vad gör vi nu?", frågar sig en krönikör i Expressen.
Ja du, vad sägs om att ignorera skräpet och istället satsa på att få människor att spela musik som betyder nåt. Musik som är fri från den glammiga ytan och istället spelar roll på riktigt. Precis det ska vi göra. Och en sak till. Varför inte skicka Crister Björkman på exilresa till valfritt ökenlandskap? Han kan behöva en paus. Jag betalar biljetten.