Nattportier - 03.00

Tre på morgonen stiger dagens första gäst in genom dörren. Det är antingen sent eller tidigt, beroende på vem man frågar. Det är på dygnets stilla sida, några timmar då allt går på tomgång. Endast gatans neonklädda ljus bryter mörkret. Om några timmar är tystnaden och stillheten borta. Då rör sig människor på gator och torg, spårvagnarna dånar och vi försöker hinna med allt vi kan. Nu är det bara tyst. En lugn tillvaro.

Hotell är märkliga platser. Här samsas familjer, tyskar och halvalkoliserade affärsmän om min tid. Hit kommer dom, alla luffare, sökare eller människor som bara vill ha någon att prata med. Någon som lyssnar på deras kallprat som aldrig tar slut. Pratet om ett liv där 360 dagar om året består av hotellnätter. En familjelös tillvaro; ett slags luffarliv i kostym.

Men hit kommer också familjer med den storslagna drömmen om att få ta sina barn till Liseberg. Att få se en fet rosa kanin slänga ut gratisgodis. Bli illamående i radiobilarna. Äta ihjäl sig på sockervadd för att sedan inte kunna bära hem lottovinsten på tre ton choklad. Livet är hårt ibland.

Ett rockband var här också. Dom såg ut som omslaget till Rolling Stone. Fem amerikaner med sina flickvänner. Vi pratade en stund om konst, om musikens värld och konstaterade att Velvet Underground är tidernas bästa band.

Jag dricker mitt kaffe. Snart morgon. Bara fyra timmar kvar.