Avloppsmannen

Jag har all respekt för människor som läser dikter på spårvagnen. Jag gör det nämligen själv ibland. Men det som hände förra veckan har fått mig att fundera över vad människor egentligen läser.
På sätet framför mig satt en kille som jag efter 10 minuter kunde konstatera att jag sett på bokrean. Han var så att säga "först in och sist ut" på premiärkvällen, och kassen han släpade hem var enorm. Nu, några månader senare satt han alltså framför mig och tog plötsligt upp en bok. Trots att jag hade min ipod igång, djupt inne i ett av mina musikaliska rus, kunde jag inte motstå att tjuvläsa ur boken. Det var en diktsamling. Första raden minns jag fortfarande nästintill ordagrant. Ungefär..


"Jag kan inte sluta tänka på alla bajskorvar som flyter runt i våra rör och avlopp"

...och sedan efter några rader.

"Man kanske skulle besöka ett reningsverk, låtsas att man var lärare åt en skolklass"

Killen höll boken intill ansiktet som om han var närsynt. Han nästan pressande sidorna mot sina glasögon, lite som om han ville dölja texten för oss övriga passagerare.
Han läste dikten en gång. Tog sedan en paus. Tittade ut genom fönstret. Öppnade boken och läste dikten en gång till.
Jag tänkte för mig själv, vad funderar han på? Avloppsrör? Allt som flyter omkring? Reningsverk? Att vara lärare åt en skolklass?

Slutligen, efter att ha läst dikten fyra gånger stiger avloppsmannen plötsligt av spårvagnen. Kvar sitter jag och funderar. Vem är han egentligen?, han som läser dikter om avloppsrör.