Rain

Jag bor i regnets huvudstad. I dimmans och slaskets metropol, ja en stad som ständigt förvandlas av vädrets makter. Vintrarna är närmast olidliga, men när sommarregnet faller lyser en sol inom mig. Det ligger någonting kontemplativt i hur regnet sköljer över staden.
Samhället står stilla, folk tänder ljus, tar fram filtar..åskan går. Nuet går lite långsammare än vanligt. Tiden smyger fram, sekundvisaren är tung..

Kanske är just detta det vi behöver. En stilla paus ifrån allt som måste göras. Några timmars avkoppling ifrån den press som ligger på våra axlar. En regnets siesta. Ett tillfälle att fundera över den situation vi befinner oss i.

Regn och poesi kan tyckas vara en kliché-artad kombination. Det är det också. Men inte desto mindre vackert. The Clientele är bandet som lyckats. Låten Rain ifrån debutalbumet Suburban Light låter oss färdas genom Londons våta förortsregn. Hösten är här..

Rain
Soft in the dark
We take a left thru the deepening park
Grass
Soaking and warm
Past the iron gates
August has come

I want you so bad in my heart
I touch your shadowed fingers in the dark
the stars have fallen on this night like rain
In the silence of the dark october lanes

Iron
Cold in the breeze:
The gate beneath the haunted trees
Swings
As evening reveals
Your face so lovely and unreal

I want you so bad in my heart
I touch your shadowed fingers in the dark
the stars have fallen on this night like rain
In the silence of the dark october lanes

So here everything stays
The dew on the gates has melted away
In your sunlit eyes
I see my love and all the night

I want you so bad in my heart
I touch your shadowed fingers in the dark
the stars have fallen on this night like rain
In the silence of the dark october lanes